I mitt riksdagsarbete ser jag på finländarnas liv som helsingforsare. Helsingfors är en fin stad. Uttrycket ”en metropol som ryms i fickan” karaktäriserar staden bra. Staden har både drag av storstads vimmel och småstads idyll. Jag tar det som personliga utmaningar att hålla stadens invånarbas mångsidig och att se till att människorna inte blir ensama och marginaliseras på den stora stadens anonyma gator.

 

Jag blev i tiden intresserad av politiken när jag insåg att den gemensamma kakan inte fördelas jämt mellan människor. Jag studerade socialpolitik och med den bakgrunden förband jag mig vid att bygga välfärdssamhället med hjälp av lagstiftning och genom att ordna service. Jag blev inspirerad av människornas enskilda livssituationer, bekymmer och bördor, som jag ville och alltjämt vill påverka.

 

När jag gick ut i världen, köpte pappa åt mig Jean D´ Archs gipshuvud. Den har blivit en symbol för mig att man inte ska ge upp om man känner att någon sak är viktig för en själv. Jag blir ännu också uppjagad om jag upplever att rättvisan inte förverkligas. Mitt motto är att ”Låt oss lyssna på dem som talar med en låg röst”.  

 

Besök mina hemsidor och bekanta dig med mina uppdrag i riksdagen.