SDP publicerade metropolprogrammet Det pulserande hjärtat torsdagen 17.6.2010. I programmet föreslås att det bildas en gemensam förvaltning och en demokratiskt vald fullmäktige i metropolregionen, som omfattas av 16 kommuner. Enligt förslaget skulle man i fortsättningen besluta om markanvändning, boende och trafik på metropolnivå. Kommunerna bör fortsättningsvis besluta om närtjänster, nära kommuninvånarna.

Enligt socialdemokraterna möter metropolregionen många utmaningar, som sammantaget stör en balanserad utveckling och konkurrenskraften samt människornas rörlighet och trivsel. Den svåra ekonomiska situationen, den sociala segregationen, den ökande invandringen, tävlingen om skattebetalare, splittringen av samhällsstrukturen, det dyra boendet och miljöbelastningen är utmaningar som överskrider kommungränserna, och de förutsätter ett gemensamt grepp i metropolregionen.

En modell som samtidigt kan utnyttja regionens resurser och öka det gemensamma bindande beslutsfattandet är metropolmodellen. Dess utgångspunkt är att man bygger en gemensam demokratisk förvaltning åt metropolen och att man skilt bestämmer om dess uppgifter, befogenheter och förvaltningsmodell. Metropolförvaltningens beslut skulle binda kommunerna.

Beslutsfattande om markanvändning, boende och trafik är kärnfrågor i metropolpolitiken, som den nya metropolförvaltningen borde koncentrera sig på. Med metropolpolitiken kan vi lappa samhällsstrukturen, förbättra tillgången på hyresbostäder, ordna invandrarnas boende, utveckla trafiksystemet samt sköta om den internationella konkurrenskraften. Metropolmodellen som utstakats i denna rapport skulle inte ha språkpolitiska inverkningar.

Metropolregionen behöver ett skräddarsytt planläggningsinstrument, med hjälp av vilken man kan styra tjänsterna och göra effektiv bostads- och näringspolitik. Planläggningen på metropolnivå borde förena landskapsplaneringen och kommunernas generalplaner. Kommunerna skulle få behålla den detaljerade planeringen, vilket innebär att förhandlingarna om planläggningsfördelarna fortsättningsvis skulle avgöras mellan kommunerna och markägarna. Metropolförvaltningen skulle bara ge ramarna på generalplannivå.

Det demokratiskt valda metropolfullmäktiges centrala uppgift vore att göra bindande beslut samt att styra utvecklingen, och bara i mindre grad att ordna tjänster. Det handlar inte om att skapa paralella förvaltningsstrukturer, utan att underordna beslutsfattandet demokratisk styrning och flytta det på en nivå som hör metropolen till.

Socialdemokraterna vill inrätta en sådan skattemodell i metropolregionen, som å ena sidan uppmuntrar kommunerna att föra en gemensam näringspolitik och å andra sidan jämnar ut klyftorna mellan kommunerna. I det fortsatta beredningsarbetet om metropolens finansieringsmodell bör man utreda möjligheterna att täcka finansieringsbehovet med en tillräcklig andel av kommunernas samfundsskatteintäkter.

Uppbyggnaden av metropolförvaltningen förutsätter att de berörda kommunerna förhandlar sinsemellan och tillsammans med staten. Slutligen borde man ändå stifta en lag om förvaltningens grunder med en särskild metropollag. Man måste fortskrida med arbetet utan avbrott så att de åtgärder som behövs ingår i nästa regeringsprogram.

Socialdemokraterna från metropolregionens kommuner och ordförande för SDP:s partidistrikt i Helsingfors och Nyland har varit representerade i SDP:s metropolarbetsgrupp. Riksdagsledamot Antti Kalliomäki ha lett gruppens arbete.